Katternas tur

Det började med att jag lade om min egen kost (och genom det till stor del även Andrejs) och är nu i full färd med att lägga om kosten till katterna! Jag vill inte längre stödja de stora bolagen som producerar skräpmat av gud vet vad för råvaror och diverse tillsatser och utfyllnadsämnen och som våra djur blir sjuka av. Jag har dock varit lite orolig över att de kräsna små fyrbeningarna (eller åtminstone Homer) inte skulle gilla förändringen. 

Det första steget tog jag när jag för någon vecka sedan, efter att ha läst på en del, köpte fryst färskfoder (VoH´s nr 33 som egentligen är hundmat, men som även passar för katt om man ger extra taurin, d.v.s. hjärta), som jag testade att ge tillsammans med lite blötmat. Allihopa åt! I samma veva passade jag även på att byta ut den gamla blötmaten till ett märke som är fritt från spannmål, socker och andra ohälsosamma tillsatser och i vilket köttet kommer från svenska gårdar. Avsikten var också att vid samma tillfälle köpa färska råvaror, men blev till min bestörtning tvungen att retirera från den mycket långa köttdisken på City gross, då min mage kom i olag. 

Idag lyckades jag i alla fall tillslut köpa både kycklinghjärta och kycklingvingar och även det gick hem hos alla fyra katterna. Hjärtat kastade de sig över, vingarna hanterade de med lite större försiktighet - de är ju inte vana vid så stora bitar och särskilt inte bitar som till största delen består av hela råa ben (!) - men t.o.m. lillkillen fattade snabbt hur han skulle göra och lyckades, under hotfulla morrningar mot sin syster, få i sig flera tuggor.

Nästa steg blir att fasa ut torrfodret helt och på sikt även den färdiga blötmaten, så att jag långsamt går över till att ge dem enbart fryst färskfoder och råkost (BARF). Det är min plan.

Kostval

Så sent som för några år sedan hävdade jag bestämt att jag ALDRIG skulle kunna låta bli att äta kött… för att jag tyckte det var så gott och trodde dessutom på allvar att min kropp minsann behövde det. Sedan började jag min biologiutbildning och fick bland annat lära mig varför det är så illa, ur miljösynpunkt, att konsumera kött, fisk och jätteräkor. Därtill var det många av mina studiekamrater som var antingen vegetarianer eller veganer, så jag fick med egna ögon se att det faktiskt gick att leva utan kött – de här personerna hade ju massor av energi! Dessutom var de både varma, roliga och väldigt smarta. Tiden gick och min medvetenhet och kunskap ökade. 

Själv har jag alltid tyckt att jag haft stor empati (och har under hela min uppväxt blivit retad för det), men ändå åt jag kött och bidrog därigenom till oerhört lidande för väldigt många individer. Denna dubbelmoral skapade en inre konflikt i mig - jag levde inte min tro (d.v.s. det som jag inom mig kände var rätt) och hade dessutom en falsk bild av mig själv. Tillsammans med den ökade medvetenheten och kunskapen så ökade, inte bara kraften och viljan till förändring, utan även min empati. 

Jag valde att utesluta all typ av kött ur min kost. Och det funkade - JAG ÖVERLEVDE!

Tiden gick, livet ledde mig på olika vägar och jag lärde känna mig själv allt bättre. Så, för bara några veckor sedan, fick jag plötsligt upp ögonen för kost och näring! Jag började suga åt mig massor av information i ämnet. Nu handlade mitt kostval inte bara om miljö och etik utan även om hälsa!

Detta ledde ganska snabbt till att jag tog beslutet att utesluta alla animaliska produkter, raffinerat socker, vete och i princip alla processade livsmedel, ur min kost. Och det känns så rätt – ur alla synvinklar!

Det tog tid för mig att komma hit (drygt 35 år!) och det krävdes både en större självkännedom, ökad medvetenhet, kunskap och sist men inte minst inspirerande människor som redan levde sin tro och som kunde visa mig vägen. Jag är så tacksam till alla dessa människor och ser nu fram emot att fortsätta följa livets väg, att fortsätta förverkliga mig själv. Livet är så spännande när man väljer att ta aktiv del i det, att göra medvetna val, att börja leva sin tro!

Överkonsumtion

Jag försöker konsumera så lite som jag bara kan - för både min mentala, andliga och fysiska hälsas skull. Det ger mig glädje och njutning att veta att jag inte bara gynnar mig själv genom det utan även miljön och alla andra varelser som bor här på jordklotet tillsammans med mig. Jag har otroligt svårt att se hur överkonsumtion kan göra människor lyckligare. Tvärtom. Och ändå rusar överkonsumtionståget iväg i allt snabbare takt hela tiden... Vi har redan (aug) använt upp alla naturresurser som kommer att produceras under detta år och nu tullar vi på tidigare "besparingar" - naturresurser som ska finnas till för alla, men som bara ett fåtal individer av en enda art roffar åt sig. Detta faktum är inget vi kan komma ifrån, oavsett hur mycket vi blundar och håller för öronen. Vi håller på att förgöra vårt eget och alla andras livsrum och denna vetskap lägger sig som ett svart töcken i det undermedvetna och gör att vi mår dåligt, sådär riktigt på djupet dåligt.

Det kanske är därför som så många konsumerar allt mer: för att bedöva sig. För visst fungerar nya prylar som bedövningsmedel! Prylarna drar åt sig vår uppmärksamhet och vi slipper för en stund tänka på allt som vi håller på att förgöra genom just vår överkonsumtion, de saker som faktiskt har ett verkligt värde. Ironiskt, eller hur?!